Man slutar aldrig njuta av sina fantastiska familjemedlemmar på olika sätt och vis, min mormor är en sån ängel sänd från himeln för att förgylla hela hennes umgängeskrets med ljus och glädje! 

Det är inte bara att hon är världens smartaste, vackraste kvinna utan hon har också en sån fantastisk personlighet, så man vill bara vara i hennes närhet i princip dygnet runt! Är man det, mår man bra! 

Det finns ingen förutom min mamma som jag ser upp till lika mycket. Det är två kvinnor i mitt liv som är dem som har störst påverkan på mig och skulle det hända dem något skulle hela min värld rasa samman, jag vet ärligttalat inte alls hur jag skulle klara mig?! Vem skulle vara min vägvisare?! 

Det är tack vare dem att man överhuvudtaget ens lever idag vill jag lova. 

Ibland blir man irriterad på sig själv för att tiden bara springer iväg, man säger att man ska göra så mycket, hälsa på och umgås, käka middag tillsammans osv vilket vi i min familj faktiskt gör OFTA mer än 1gg i veckan! 

Dock har det blivit mer sällan nu det senaste för vi alla har haft fullt upp med vårt eget, dock håller vi alltid kontakt via telefonen iallafall.. annars blir saknaden oändlig! 

Ringde min älskade mormor idag och frågade om vi skulle grilla, hon hade inget planerat så vi packade in familjen och åkte till hennes underbara hus i Mellbystrand! 

Dit kommer man och bara ser henne, hennes leende och känner doften och lugnet av hennes fantastiska lilla hus som hon renoverat alldeles själv under sina år där! Där är så fint och man blir så stolt! 

Min mormor är nog en av de starkaste människorna mentalt i hela vida världen, hon har fixat allting själv i sitt liv iprincip förutom att sätta min mammi och moster till världen! 

Hon har en fete stor båt, fint hus, fin bil, chefs jobb, bra utbildning och ALLT! Hon har faktiskt ALLT.. 

Och allt har hon kämpat ihop själv. <3 min underbara älskade mormor <3 

Jag är glad att hon är min förebild och förhoppningsvis mina barns och mina syskons också! 

Hon har alltid varit bland det bästa jag vet och under min hemska tonårs tid när min mamma hade det som jobbigast räckte det med att hon nämde MORMOR, så visste man att OOOPPSSS!!!!!!!!!!!! Respekten fanns där! 

Gott grillat åt vi iallafall och Nova frågar "gammel-mormor, hur gammal är du?"

Mormor "65 år är jag"

Max "Oj vad du är stor då är du lika stor som pappa" 

hihi .. Underbara ungarna alltså! 

Även barnen älskar när man säger att vi ska åka till gammelmormor och dem vill heller aldrig åka därifrån! 

Vi är lyckligt lottade att hon finns i vårt liv och vi älskar henne OBESKRIVLIGT mycket! <3 

Min fantastiska mormor Birgitta <3 

Självklart är min största irritation över att vara gravid förtillfället, mina begränsningar! 

När huvudet vill mer än kroppen.. det skapar frustration samtidigt som man vet att det är under en period för att sedan återgå till det normala igen! 

Jag har ridit så länge jag bara har kunnat i denna graviditeten, fram tills för någon vecka sedan! Hade hoppats att jag kunnat rida hela vägen denna gången men det är omöjligt. 

Varenda gång efter ett ridpass, får jag sammandragningar from hell och jag ligger resten av den dagen så det var bara till att inse att det helt enkelt får vänta annars har vi x-antal veckor att spendera på Neonatalen vilket vi inte vill för den lilla bäbisens och övriga barns skull! 

Som tur är, har ju Robin fått upp intresset för hästar vilket ingen av oss någonsin kunde tro! 

Han var inte ett dugg intresserad i början när vi träffades och var skeptisk mot hästtjejer över lag men det ändrade sig rätt så fort! 

Köpte ny häst för ett par månader sedan en 7-åring efter Lord Alberth-Pentagon, som endast var riden 3-4 månader i streck! 

Jag visste redan från början när vi köpte henne att hon hade turbo motor och mycket energi, vilket jag älskar! Men i min situation som jag befinner mig i förtillfället var det inte alls någon höjdare! 

Jag kände att FAN, nu kommer hon säkert behöva stå fram tills bäbisen är ute och ännu mera jobb med henne väntar, men NIX, där stod Robin, redo för att bilda sig en karriär! 

& jag vill lova att jag var duktigt skeptisk, hur fan skulle han som aldrig har ridit kunna rida min unghäst som knappt själv vet varken ut eller in som dessutom ofta har fler fötter i luften än på marken?! 

Men han hade viljan, viljan att lyckas och det håller i sig fortfarande! Nu har han till och med börjat "hoppa in" henne, 85 cm och han har bara flugit av 4 ggr ;) 

Han börjar även hitta en god sits, bra balans och händerna börjar falla på plats! 

Kan tala om att jag är mäkta STOLT. 

Tråkigt nog lär jag inte få tillbaks den hästen nu, dem är liksom ett dreamteam typ! Och Robin har många mål tillsammans med hästen som ex. att prova terräng! 

Jag tror hon är som gjutet för det och även Robin faktiskt. 

Det är fantastiskt roligt att följa deras utveckling tillsammans från ett orutinerat team till att mer och mer förstå varandra och utvecklas tillsammans i deras egen takt! 

Som tur är står vi ju dessutom på bästa tänkbara ställe där kompetensen på ridning är högre än de flestas, hos Niklas Lindbäck och Charlotte Franzen som snällt hjälper till och dirigerar! 

Det kan inte bli bättre.. 

Nu är det dags att göra något av dagen, stall sysslor, ridning för övriga familjen och förhoppningsvis korvgrillning! 

Ha en Trevlig Påsk!