Jag är inget fan av kavat-skorna, jag tycker dem är fruktansvärt fula! 

Ser ut som mormors gamla skor hon har på ålderdoms hemmet (ursäkta).

Har vägrat ha dem till Nova när hon skulle få sina första skor och tänker totalvägra dem hela livet! 

Dem är garanterat av högsta kvalitet och skitbra passform till foten osv, men nopp! Inte mina kiddos. 

Dessutom kostar dem nya nästan 500 spänn, det lägger jag hellre på antingen två par skor eller ett par andra bra rejäla gympadojjor. 

Har letat ett bra tag efter skor till Isak, han rycker alltid av sig strumporna, vill gärna vara på marken när vi är ute och tossor funkar inte i varken stall eller ridhus. 

Hittade ett par jättefina gympadojjor till honom idag i strl 20, satt som en smäck, de är lätta och har en bra passform, från bagheera! Svarta med limegrön sula. 

Föll både mig och Robin i smaken för en gångsskull! 

När vi åkte från affären tänkte vi att äntligen kanske strumporna får vara på hela bilfärden och inte bli halvt uppätna och blöta av allt dreggel men ICKE! Humör som han har, vansinnig för att han fick skor på sig tog det inte mer än ett par ynka minuter innan både strumpor och skor var av på bägge fötterna! Tokig var han och skrek av ilska, haha. 

Precis samma humör som sin syster med en vilja av stål! Det är bra i många lägen men också väldigt jobbigt för oss föräldrar då det blir allt fler konflikter än nödvändigt. 

Dock var han helnöjd när vi sedan kom fram och han fick röra sig fritt krälandes på marken och prova gå när jag höll honom i händerna! Han vill helst gärna stå upp, inte sitta! 

Han ställer sig mot saker alltid och hatar att bara sitta still, det gjorde Nova också, hon tog sina första steg vid 8 månaders ålder och gick stadigt vid 9 månader! 

Kan inte förstå att Isak snart är 10 månader, korrigerad ålder (7månader), han blir snart 1 år och storebror! Min lilla mini pluttis! Det ska bli spännande att se dem två sista växa upp tillsammans när det är så tätt mellan dem, det lär bli galet tufft eftersom Isak inte kommer förstå varför en ny liten individ också behöver hans mamma och pappa! Jag tror dock när dem blir lite större att dem kommer ha roligt med varandra och få en speciell relation, nästan som tvillingar! Vi har inte riktigt bestämt hur vi vill göra med dagis till Isak, när han ska börja osv.. jag tror han mår bra av att få gå några dagar i veckan några timmar och få leka lite, dock lär det inte bli innan han är 18 månader som det ser ut nu! Jag lär också behöva lite vila mellan amningarna med den nya lilla bäbisen! 

<3 

Är definitivt inte något jag är, tyvärr, kanske?! 

Jag avskyr, med stora bokstäver att vara gravid. Det finns inte en enda sekund som jag njuter, jo EN ENDA och det är i det ögonblicket man får se sitt barn på ultraljud! Då kan jag tycka det är mysigt men allt annat tillhörande, BIG NO! 

Det är ärligttalat för mig den absolut jobbigaste, värsta tiden någonsin! 

"åh hur kan man inte njuta, det är ju underbart att vänta det lilla livet och alla sparkar osv osv" 

NEJ! Inte för mig.. Det irriterar mig något fruktansvärt! 

Man blir tjock, klumpig, det gör ont, man blir orörlig, man är trött helatiden, brösten gör ont, man svullnar, ja listan kan göras låååång!!!!! 

För att inte tala om förlossningen som de ordentliga präkt morsorna bara "älskar", den är ju så fantastiskt underbar, det är skönt att föda, ja u name it! 

EH?!! Verkligen.. tummen upp?! 

Det är en fruktansvärt olidlig smärta, det känns som om hela underlivet och nederdelen av ryggen ska gå sönder, dessa hemska värkar som man bara vill fly ifrån och ändå bara kommer dem mer och mer, starkare och starkare och man undrar vad tusan man gett sig in på, typ skjut mig snälla någon! 

Sen efteråt ska man behöva blöda oändligt och använda bindor i size med blöjor, tjena mormors trosorna ni är mina bästa vänner förtillfället i mitt nysexiga nyförlösta skede! Det känns som om man inte ens kan ha pansarbyxor på sig för att det ska synas att man har "blöja" på sig! 

Hela kroppen är ur balans, man är slapp i kroppen och skinnet bara hänger till en början! 

Och att få igång amningen är ju bara döden, man vill typ slita bort bröstvårtan av den eländiga smärta det medför och hormonerna får en till att bli en galen paranoid häxa som bölar bara någon säger "Tja, läget"? 

Så kommer vi till delen då man ska lära känna sin bebis, man kan ligga i timmar och bara titta på det underbara lilla liv man skapat, det är däremot något fantastiskt! 

Det är ju självklart det absolut finaste man kan få, en riktig guda gåva! 

Men för de betyder det inte att jag älskar bebistiden.. 

Det SKA man ju såklart göra, allt SKA ju vara så fantastiskt, underbart, lyckligt, rosa moln bla bla bla!!!! 

För mig är det mer "Så lilla bäbis, du är fantastiskt underbar OM du sover, äter som du ska, inte skriker nätterna igenom, sover någorlunda bra och ger mig liiiiiiite space till att bara vara Louise, så ska vi nog fixa det här också" 

typ.. 

Dock tycker jag att var ålder/månad har sin charm, men när dem börjar bli lite mer "med" så uppskattar jag mammalivet! 

Dessvärre är jag en människa som uppskattar ett lite friare liv där man kan vara i stallet, fixa allt man behöver UTAN en bäbis hängandes vid patten. 

Eller att man måste stressa och göra saker halvdant all the time för att bäbisen vill ha all din uppmärksamhet. 

Sen måste ju den här lilla bäbisen ha de allra senaste, kläder för tusentalskronor, gärna sånt som matchar med både mössa och strumpor, jag menar det ska ju ändå bara spys ner och bajsas ner så självklart ska den ha kläder dyrare än du handlat kläder till dig själv på 3 år! 

Den är ju absolut fullt mode medveten och bryr sig extremt om det! Skriker kanske mindre då?! 

Och det slutar inte för att barnet blir äldre utan dagis kläderna är fortfarande finare än din egen fingarderob. 

Själv är jag skapligt nöjd över mig själv om jag inte lyckats glömma både vantar, thermobyxor, regnkläder eller annat! "Nu fick Nova låna ett par thermobyxor idag för hon hade inga med sig"

OOooppssss!!!!!!!!!!!! Dumma mig... nu kommer präktmorsorna snacka om att jag inte har "råd" lever på socialen eller annat! Då jag faktiskt har en mammapenning som är högre än de flestas 7-16 löner trotsallt! Men de kan man ju inte tro eller ens tänka den tanken eftersom det finns ju ingen i hela världen som lägger det mesta på ett sparkonto för att leva lite bättre med tiden, kanske köpa den där fina gården, hästarna, resorna osv.. 

Näpp, vi köper upp lönen på helt onödiga grejer istället, varenda månad för att det ska se bra ut, utåt, för andra! 

Barnrummen är ofta den senaste inredningen, själva har vi bara det absolut nödvändigaste, dem är ju aldrig där inne ändå? 

Däremot är jag en mamma som umgås väldigt mycket med mina barn, dygnet runt faktiskt! Dem är involverade i hela mitt liv. Dem är alltid runt omkring mig, vi pratar extremt mycket, dem är involverade i hela vardagen förutom tiden dem är på dagis! 

Jag är nog en väldig lekmamma, vilket man inte kan tro men ibland känner man sig som en barnslig tönt när man håller på haha! Vi hittar alltid på väldigt mycket saker och dem gillar att utvecklas precis lika mkt som jag tycker om när dem utvecklas så de blir ofta en perfekt kombo! Dessutom tycker jag om att lära ut! 

Kanske ett lite flummigt inlägg av alla oändliga tankar som rör sig i mitt huvud allt som oftast, och jag hade kunnat skriva så mycket mer men min son tycker att hans mamma är världens tråkigaste förtillfället så får bli Isak bus nu! 

Och en sak till, från första stund mina barn föds, älskar jag dem obeskrivligt mycket, det är det absolut bästa som någonsin hänt/kommer hända mig! Skulle dö för dem vilken sekund som helst <3