Pisstråkigt väder denna Söndag och jag slängde in Nova, bästis & mig själv i bilen med halv regnoutfit för att bege oss till stallet!

Hästarna stod i en blås och halv regnfri hörna och ville knappt gå därifrån men Touch är inte sämre "eller smartare" ;) än att han följde villigt med in.

Funderade på när jag satt på denna underbara 4-åring på över 173-(4), toppad till tusen av busvädret, spänd som en pilbåge, svävande i luften, som jag vet av erfarenhet att han kan explodera till tusen och då säger det PANG! Vilket har resulterat i en sprucken svanskota osv.. ifall jag nu blivit feg när jag väntar barn igen eller vara förståndig?

Jag vet om att han kan bralla till det ordentligt när han är på det humöret och jag fick mig en rejäl sträckning i ryggen idag av ett dunder bocksprång, och där sa jag faktiskt stopp.......

Frågade ifall Cathrin kunde hoppa upp och spänna av honom lite grann innan jag kunde hoppa upp igen, vilket hon snällt gjorde! MEN JAG??????????

Jag har ALDRIG ALDRIG ALDRIG bett någon annan hoppa upp på de busigaste hästar, det har ju alltid varit jag som hoppar upp på allt som har fler ben i luften än i marken.

Men jag får villigt erkänna att jag faktiskt tyckte det var bra av mig!

Efter han spänt av hoppade jag upp igen och det kändes super. Var aldrig rädd, men något klappade mig i ryggen och sa "denna gången, tänk dig för"

och någonstans tror jag att det är bra om man lyssnar på sin magkänsla!

Men det kommer bli bra, är jag säker på! Han har lugnat sig betydligt mot hur han betett sig tidigare! Han är till o med näst in till, (snäll) nu hehe ;)

& från första dagen jag såg denna häst, då 3 år och oinriden, har han fastnat i mitt hjärta <3 brukar aldrig bli super fäst vid hästar eftersom jag är uppväxt med att stallet var fullt..

Självklart ska ju vintern alltid föra med sig diverse sjukor som man aldrig blir av med!

Och jag kan inte med ord ens beskriva hur j*vla mycket jag avskyr kräk, lösbajs, snor osv ..

Det försinkar inte bara människorna utan allt runtkring också, allt får läggas på is, för lite sömn, ingenting blir gjort, man blir isolerad hemma, man träter på varandra, maten blir gammal om man ens gör någon mat, ah listan kan göras lång!

Det spelar ingen roll hur mycket man försöker skydda sig med handsprit, inte umgås med de som är sjuka osv, den jäkla kräksjukan kan man bara inte skydda sig emot och har man väl fått den i hushållet tar det evigheter innan den försvinner!

Inte nog med att man inte får klart allt man måste göra i hushållet så kommer man aldrig till skott med att göra de man vill, som ex. rida..

de blir inget vettigt av det och man ska, ska, ska men så spyr en unge eller en själv eller sambon så är de kört igen.

Aja, tacka vet jag att sommaren snart är här igen ;)

Nu börjar jag även längta tillbaka till jobbet, komma ifrån vardagen litegrann och jag kommer nog att jobba lite då och då vilket känns skönt.

Det är roligt att man tycker om sitt jobb (:

Våra fina barn! 

Äntligen så börjar vi bli friska i familjen,  vet dock inte om jag ens vågade skriva den raden egentligen! 

Isak har ju olyckligtvis drabbats av dubbelsidig lunginflammation x2, han är inne på sista dagarna av senaste penicillin kuren nu! Jag hoppas verkligen det ska ge med sig nu så han kan få vara frisk! 

En gång i månaden fram till April kommer han få Synagis som är en form av vaccin för RS-virus då han är i riskzonen!

Den får vi inne på Neonatalen.. 

Jag avskyr när barnen får sprutor! Dock ger inte det "vaccinet" några biverkningar vilket är skönt eftersom han får den så pass ofta som var 4:e vecka. 

Snart ska han in och röntga skelettet igen, det för att han föddes innan vecka 30. Så kan det vara skörare än normalt och då måste han få olika vitaminer som stärker det! 

Han har också kvar att ultraljuda hjärtat igen då det upptäcktes ett blåsljud och på ultraljudet sist visade det sig att det fanns en förträngning i kroppspulsådran, har han inte växt ifrån det måste han opereras! 

Jag får så ont i magen av allt sånt, trots man är hyfsat "van".. 

Tror dock aldrig man vänjer sig vid att se barnen i sjukvårdshänder hur mycket dem än är där, det är lika obehagligt varje gång! 

Kommer ihåg första blodtransfusionen han fick, så ledsen jag var! Men är så oerhört tacksam över hur bra sjukvård vi har! För ett antal år sedan klarade sig inte barn som är prematur födda ens hälften så bra som dem gör idag! 

Första mötet mellan storasyster och lillebror! Här väger Isak, 1320 gram .. <3 

& Nova "åhh han är så fin min älskade lillebror" 

Det var ett tårfyllt möte för mig.. hon var så förstående vid att man skulle vara tyst och att han hade slangar, blog och sprutor överallt, samt CPAP! 

Hon hade också hunnit besöka Neo innan han föddes så hon hann se lite hur det kunde se ut! 

Dock tyckte hon, lika mycket som jag, att det var jobbigt att man inte fick hålla honom! 

Äntligen dagen efter fick jag hålla honom & det var läskigt. 

Han var som en liten kyckling, mager och knorrade! Han tålde varken ljud eller ljus då de sinnena inte var utvecklade ännu! Och det var en pers att bara få ut och in honom ur kuvösen, när man väl hade fått ut honom var det MINST 4 timmar han skulle ligga på bröstet eftersom det var en jättestor förflyttning för de små liven.. 

Jag försökte ligga mellan 7-10 timmar om dagen! 

Och av någon anledning var det inte ett dugg jobbigt, han skulle ju äta varannan timme genom sond, började med 3 ynka milliliter .. 

Och jag pumpade var 3:e timme dygnet runt så han fick endast min mjölk från andra dagen han var född tills han var några månader gammal. Det var sjukt jobbigt och frustrerande MEN, så värt det! 

Ibland när man läser olika fb-statusar, lyssnar på människor, läser andra bloggar osv så ser man att i princip allt ska se och låta så hiiiimla bra utåt, det finns normer för hur man som människa, barn och familj ska leva.

Det gör mig minst sagt illamående!!

Folk ska hävda sig för varandra helatiden med olika saker för att få samtliga avundsjuka, men who the hell cares?!

Inte jag iallafall..

Om bara en sån sak som julen!!!!!!

Folk är som gaaalna, de ska handlas julklappar 6 månader innan, gärna för flera tusentals kronor, man ska ha finast lampor, man ska hinna julbaka med ungarna 7 sorters olika julbakelser, fixa egna julkalendrar (barn får ju inte äta godis).. ahh you name it ...

Och här sitter jag och är jävligt nöjd med mig själv att jag fått upp åtminstonde tre ljusstakar och en julstjärna samt en julkula som pryder vårt köksfönster!

Julbak?! Jadå, i mina drömmar har jag hunnit med det också.. har faktiskt fixat alla ingredienserna men inte kommit till skott med något bak, fick ta hand om kräksjukan som var på besök istället!

Men vem tackar mig för att man tog hand om sitt sjuka barn istället för att mitt hus har förfallit? INGEN..

Det enda man ser är att huset är stökigt och julsaker och planer för dop ligger på is.

Bryr jag mig mer för det, ledsen, men icke!